Är helt slut i huvudet. Har gått i skolan från halv nio till halv fem och sedan jobbat i tre timmar. Det tar på krafterna vill jag säga... Idag fick jag höra av en femårig pojke på mitt jobb, han sa "skrattar du alltid sådär mycket" med uppgiven röst. Vet inte riktigt hur jag ska tolka det? Grejen är den att det är inte första gången jag hör någon komentera mitt skratt... För mindre än en månad sedan fick jag höra "är det verkligen sådär kul att vara Andrea?". Skrattar jag verkligen så fult?